Lopburi

Staden som ligger 155 km morr om Bangkok var ursprungligen en khemerstad. Idag har ruinerna på ett charmigt sätt blivit en del av den gamla stadsdelen. Det moderna Lopburi började byggas 1940, och själva Lopburi är en lungn liten stad som inte har upplevt det stora turisttrycket.
Sevärdheterna i den gamla stadsdelen kan upplevas till fots eller med cykeltaxi på en eller två dagar. En av de gamla khemerbyggnaderna Prang Sam yot (Altaret med de tre spirorna) har blivit en symbol för Lopburi provinsen. De tre spirorna finns också på baksidan av 500 bath sedlarna.

Lopburi Historia
I Lopburi har man hittat konstföremål från både yngre stenåldern och bronsåldern. Under Davaraatiperioden (500 talet till 1000talet) Var det en viktig stad i khemerriket. Under Khmerernas storhetstid, då Angkor Wat var huvudstad blev Lopburi provinshuvudstad.
Då kung Rama Tivodi aav U-Thong grundade Ayutthya som siams huvudstad år 1350, sände han sin son, prins Ramesuan som regent till Lopburi. Vid den här tiden hade Lopburi strategisk betydelse eftersom staden låg nära Sukhothais gräns. Senare erövrades Sukothai och gjordes till en del av Ayutthayariket och därmed miste Lopburi sin strategiska betydelse.

Redan under 1500 talet hade Thailand börjat handla med Europa och under kung Narai (1656-1688) uppstod problem med den holländska handeln, vilket fick till följd att Holländarna blockerade den Thailändska kusten. Den här blockaden fick kungen att inse att Ayutthaya låg för nära kusten och lätt kunde beskjutas av fiender. År 1665 gav han därför order om att "återuppföra" Lopburi som sin andra huvudstad. Då kung Narai dog år 1688 kröntes hans efterträdare kung Phetracha i Lopburis palats. Men annars användes inte staden som kungligt residens föränn 1734 och 1754 då kung Borom kot kom dit för att fånga vilda elefanter. Kung Rama IV (1851-1861) använde under en period andvände också Lopburi som alternativ huvudstad till Bangkok och han lät renovera Kung Narais palats. Också kung Rama V (1868-1910) vistades periodvis i Lopburi tills den norra tåglinjen upprättades, varefter han överlät palatset till den lokala regeringen och byggde sig själv ett residens i Chiang Mai.